... tycker så synd om Molly, är nervös så fort hon reser på sig, för att inte tala om när man ska ta ut henne i trädgården.
Minsta lilla felsteg nu i början av läkningsprocessen har betydelse & Molly som älskar att stå på sina bakben.. att landa på frambenen är inte alls bra..
Enda gången jag känner mig lugn är när Molly sover.
Life is a bitch, sometimes!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar